Jag är fruktansvärt avundsjuk.




"Jag lyser. Jag spinner. Jag är så full av drivkraft och inspiration att det inte är klokt.

Jag har inte riktigt fattat vad det är som egentligen saknats. Men nu är det fullkomligt uppenbart. Jag har saknat musik. Inlevelsen. Konsten. Och nu brinner jag som marken och himmelen vid ett fucking jävla vulkanutbrott.

Jag har inte mått så här bra, som jag gör just nu, på två jävla år. Det känns som att jag ska explodera med all den energi som pumpar i min kropp. Jag kan inte se ordentligt, för alla bilder om vad jag vill göra, kan göra, SKA göra susar framför mina ögon. Jag har saknat den här energin så länge. Jag har letat. Sökt som ett jävla offer."

Hanna Fridén

Hanna, jag är vidrigt avundsjuk. Jag kommer ihåg känslan, hur lyckan fyller hela kroppen och man inte vet vart men ska ta vägen med allt.. Jag kommer ihåg den, från en tid långt långt tillbaka..

Jag vet vad du menar med att leta, leta efter det man saknar, men inte riktigt vet vad det är.. Som att tappa bort ett gammalt smycke som man vet är helt underbart, men inte riktigt till 100% kan se framför sig..

Önskar bara att jag hittar det någon dag jag också..

Hanna, grattis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback