Peppar peppar ta i trä!




Ja, jag vet. Igår eller förrgår eller något, skrev jag att jag inte hade något att skriva. Att mitt huvud var tomt. HA. Sån skit fick jag.

Jag tänker på massor just nu. Massor.  Tänker börja utan någon som helst inbördes ordning.

Lägenheten:

Får vi renovera badrummet? och köket? Kommer dom ta hand om det, och får vi igenom det kravet? Har vi råd?
Utan heltidsjobb och med skola samtidigt? Kommer vi klara det? Hur länge bor vi kvar? Ett år? Ett halvår? Flera år? Ska vi till Malmö efter studenten?
OJ förlåt nu förstörde jag överasskningen för Hallonet, men iaf.. Funderar på att flytta ner till Malmö efter studenten, ta jobb där och se vad det finns för möjligheter för ev café? Hmm..

Hur blir det med bostadsbidrag? Kan vi "gömma" Marie? Och inte räkna med hennes inkomst för att få mer bostadsbidrag? Och är det värt det? Hur blir det med jobb? Ska jag leva på arvspengar i ett halvår? Eller kommer det dyka upp något jobb tillslut? Kommer jag palla jobba före/efter skolan? Hur blir det med möbler? Kommer vi ens ha råd med en soffa? Hur funkar jag och Marie ihop? Kommer vi palla?

Alternativen är:

1. Ta lägenheten?

2. Spara pengarna, åka till thailand och satsa allt på Malmö?

thailand/malmö vs. lägenhet/frihet

Idioten, är jag över honom? På riktigt den här gången? Varför bryr jag mig då när han har en bild där han strular med nån brud? Kommer jag reagera på samma sätt om vi ses igen? Kommer han någonsin bry sig? Kommer jag någonsin sluta älska honom på det sättet jag gör?

Skolan, projektarbete, närvaro, praktik, resultat, studenten, balen..?

Chicken, bara att jag saknar honom något så fruktansvärt. Vet inte på vilket sätt dock, mer att veta att han är min och få pussa honom, och ha något som värmer i skolan, något så ytligt? Eller är det så enkelt att jag mådde underbart i hans sällskap och det svider att vara utan det? Eller, är det så att jag känner såhär bara för att jag träffar honom varje dag, ser hur han lyser av något jävla välmående som inte verkar smitta.

Och detta jävla flörtande. Det är inte bra, det är det verkligen inte. Jag vet inte vad jag vill, du vet inte vad du vill, men ändå håller vi på. Det kan inte bli något, egentligen, det borde inte bli något, för allas skull, och rykte, och lolijalitet mot en viss person, men ändå kan jag inte låta bli? Bara på skoj? Eller seriöst? Gah!

Något som är ännu värre, jag kanske är paranoid eller något, men jag har en känsla av att två av mina nyfunna vänner, av de så kallade motsatta könet, är intresserade och förväntar sig något från mig. Jag vill inte ha det så, att vara tvungen att backa undan och vara jävligt avvisande för att budskapet ska gå in. Att det kan vara så svårt att vara bara vänner?

Att vara alla till lags, nyår, jul, livet, allt. Att tona ner på min sååå kända envishet och saknade sammarbetsvilja som jag nu övat på sen första klass. Att försöka få det så bra som möjligt för alla parter, och samtidigt ha så roligt som möjligt på vägen.

Kroppsfixering, all denna press, att man borde träna, borde "shape up"..

Och dessa jävla dagar då man verkligen inte känner sig snygg någonstans, och håret vägrar göra som man vill, och sminket blir fläckigt och man vet inte vad den där jävla fläcken på hakan är förnågot. När man inte VILL kämpa mot några jävla utslag som man nu gjort i tre-fyra månader, med en salva som inte hjälper i mer än några timmar.

Och så sist men inte minst. Hur fan ska jag berätta för min kompis som jämt jämt sjunger, att personen i fråga inte har någon sångröst alls? Hur ska jag berätta att det skär sig när personen tror att den är en av de bästa i världen på att just sjunga som mariah carey? HUR? Hur ska jag palla säga att "Snälla håll käften, du låter förjävligt och jag vill helst bara stänga av musiken när du öppnar käften, men jag älskar dig ändå.." när personen dessutom sitter på bussen och sjunger högt för alla som råkar ha oturen att sitta nära, och när man skäms ögonen ur sig..

Nu har jag andats ut.

Anna, lycka till ikväll!!! Im voting for you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback