Jag saknar min bästis..




Fan vad detta är svårt.. Tappat tillit och respekt för min bästa killkompis samtidigt som han bönar och ber om att vi ska vara vänner.

Och jag klarar inte det, inte nu.. För jag ser verkligen inte hur han ska kunna gottgöra allt de han gjort.. Handlar inte bara om helgens händelser, utan om många andra saker idag.

Såg honom i skolan idag.. Och jag kände mig så jävla likgiltig.. Kände ingenting.. Bara besvikelse...

Tror han fattade det också. Fick ett sms strax efter;

"Du skär sår i mig när du ser på mig med sån besvikelse i ögonen.."

Och visst, det är jobbigt att vara utan honom, men att vara med honom väger inte upp det han gjort.

Inte som det är nu iaf.. Och jag är ledsen.. Klart jag är ledsen, ledsen över allt som hänt, att jag inte vågar lita på honom.. att jag måste såra honom nu, genom att vara så kall..

JOBBIGT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback