Utdrag ur min gamla blogg;




"Hjärtat.
8 augusti kl. 23:43

Fan vad ont det gör. Mitt hjärta är krossat. Du har åkt, eller, vi sa iaf hejdå.. Hade en jättemysig kväll med Laguna Beach och godis och sånt.. Så skulle du följa oss ut.. Vi hann kanske 50 meter från huset när tårarna började rinna. Då var klockan nio, och tårarna rinner fortfarande.. Vet du hur ont det gör? Ser fortfarande bilden av när du halvspringer mot huset med händerna för ansiktet och när jag och sandra står kvar och ser efter dig. Älskar dig så otroligt mycket..

Helvete vad ont det gör!! Ser nästan ingenting.. Gick därifrån iaf, pratade med Sandra på vägen..Sen tog jag mp3n och sätter den i öronen. HIM - Funeral of broken hearts. Det var nog då jag bröt ihop.. Det gör så ont.. Får attacker ibland, känns som om någon kastar saker inuti mig, smärta.. Letar dig upp ur magen och ut i halsen och tvingar käkarna att spännas. Det är en tyst smärta, men tårarna rinner, och huvudet värker.Borde väl sova.. Eller så är jag vaken tills du åker. Klockan 4. Helvete, sover nu, snart. Tack gode gud att jag har Sandra."




Den 8e Augusti 2006. Louise åkte till Usa, jag blev av med en av mina bästa vänner i ett helt år. Det var ett av de längsta, och samtidigt kortaste året i hela mitt liv. Jag läser detta, och funderar på hur det blir när jag åker nu. Alla avsked. Alla underbara människor jag kommer sakna här hemma. Det kommer ju såklart bli ett senare problem, men jag önskar att man kunde slippa allt sånt. Jag hatar avsked. Det är det värsta jag vet. Usch.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback