Kan vi inte bara lämna nu?




Jag vill iväg. Nu. Det hade varit så jävla skönt. Vill inte vara kvar i Sverige mera just nu. Bara besvikelse, sorg, ensamhet.. Jag skulle vilja ööösa ur mig allt jag sörjer just nu, pest och kolera på samma gång. Svärta ner namn, kasta galla, irritera mig öppet, berätta för folk hur extremt tomt det känns ibland, hur galet mycket vissa beslut påverkar. Jag hatar det. Men jag kan inte. Herregud vad jag hade fått sota för det. Men iaf;

Betyder det inte mer än såhär?

Jag vill bara iväg nu. Vill inte sitta här alls. Fuck it. Skit i sverige, skit i de "vänner" man har här, skit i folk som borde bry sig, skit i de man skulle gå genom eld och vatten för när det visar sig att de inte ens är intresserade av att lägga två strån i kors. Jag har tröttnat på detta nu, det måste finnas något annat. Något som ger mer, som inte drar med lika mycket skit som det tillför glädje.

Ah tröttsamt! Jag hatar att jag har blivit den person jag känner mig som just nu. Besviken, lättpåverkad, tom. Dags för en förändring, bara en vecka kvar..



Samtidigt älskar jag att det finns människor som man kännt hela ens "vuxna" liv, och som man kan glida ifrån en bit, men alltid alltid hitta tillbaka till.. Och allt känns precis som vanligt. Gud, jag tycker det är så härligt.

Jag älskar er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback