Irritation.






Det är så jävla irriterande att bli behandlad som om man är ett invalidspädbarn. Som att man inte har egna tankar, egna intressen, egna drömmar, egen ångest, egen panik, egen önskan om att ta sig åt helvete härifrån.

Det är så jävla irriterande att någon som tror att hon är så förbannat mycket bättre än en själv kommer och säger åt en vad man ska göra.
Det är så jävla irriterande att vad man än gör duger det aldrig.
Det är så jävla irriterande att även om man förbättrats som fan sen sist så spelar det roll i två sekunder.
Det är så jävla irriterande att jag fjäskar sönder för att det ska slippa bli såhär denna gången.
Det är så jävla irriterande att det inte uppskattas.
Det är så jävla irriterande att höra "jag ställer upp för dig heeeeeeeeela tiden".
Det är så jävla irriterande att aldrig få höra något tillbaka.

Norge, ta mig härifrån. Snarast. Jag orkar inte fängslas mer.

Jag bestämmer själv när jag går upp.
Jag bestämmer själv när jag duschar.
Jag bestämmer själv hur mycket jävla smör jag vill ha på mina förbannade mackor.
Jag bestämmer själv hur mycket schampoo jag använder.
Jag bestämmer själv när jag går och lägger mig.
Jag bestämmer själv när jag vill äta frukost.
Jag bestämmer själv när jag måste gå till bussen.
Jag bestämmer själv om jag vill gå ut.
Jag bestämmer själv om jag vill stanna inne heeela dagen, TROTS att det är "strålande sol" ute.

Och vet ni vad det värsta är? HAHA, åh gud jag vet inte om det finns något som irriterar mig mera just nu. Men att efter 18 års tjat, gnäll, bestämmelser, ångest, tårar, irritation, flyktkänslor, panik, ilska, huserande, ordermottagande, och efter 2 års underbar frihet, få höra meningen "Städa. Ditt. Rum."

Det spritter i hela kroppen på mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag skakar av irritation, ilska. Det är skrattretande. Beté dig. Mitt liv är mitt liv. Inse det. Jag tänker INTE spela en del av en familj om familjen består av två "vuxna" och en knähund (me!). Fuck heller.



Nu blev detta säkert superförvirrande och svordomsfyllt men jag har bloggen till att skriva av mig, och det är sånt som kommer och har alltid dykt upp här med jämna mellanrum. Wah, jag blir bara så trött.. På att kopplas som en hund. Det är värdelöst. Och jag som har varit så jävla glad, pepp, motiverad, nöjd med allt, krossas på 20 minuter. Det är skönt, tur att man har människor i sin närhet som anstränger sig så hårt för att pissa på andra.


Och jo. Idag finns det en ny kategori. Den borde vara full vid det här laget, ändå bloggat i ett par år.. Men den heter iaf DÅLIGA DAGAR och underrubriken är väl i princip; "Är det okej att inte alltid vara glad?"


Kommentarer
Postat av: malin

är det okej att inte alltid vara glad haha.. känner igen den ;)

2010-02-06 @ 19:59:28
URL: http://dontshednotears.blogg.se/
Postat av: malin

känner föröverigt igen mig i hela inlägget, fuckkk vad skönt det är att inte bo hemma!

2010-02-06 @ 20:00:24
URL: http://dontshednotears.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback