Oslo & Utøya - 22.07.2011




Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Man tror man lever i en skyddad värld, där ingenting händer en själv, där krig och terrorism finns i Staterna & ÖstEuropa. Sen händer något som idag och hela världen som jag ser den vänds upp och ner. 

Mållös. Maktlös. Jag vet inte riktigt om jag kan göra något, men jag vill fortfarande vara i Oslo nu, istället för Göteborg. Jag känner att om jag ska vara någonstans så ska jag vara hemma, i Oslo med mina sambos och vänner där. 



Det är så sjukt, att något sånt här bara händer. Har så många vänner som är där, det är mina gator, mitt hem som är i bitar. Norge kommer aldrig bli detsamma igen.

Facebook idag : "Martina!?!" "mm?" "VAD I HELVETE HÄNDE NYSS!?"

"Oslo exploderade precis."
Bomber. Blod. Offer. Glas. Panik. Kaos. Skrik. Det blir bara värre. Sen kommer rapporter från Utøya, en man iklädd polisuniform skjuter hej vilt på ett politiskt ungdomsläger. Barn, tonåringar, flyr för sina liv ut i vattnet och drunkningsoffrerna är antagligen lika många som de som är skjutna. 


Bild från VG.no av Utöya.
Att detta har hänt, det har fortfarande inte gått in i. Det är som 11 september, man ser, man fasar, men man kopplar inte. Jag ser mitt gamla hem med krossade rutor, mina gator, jag känner igen folk på tvsändningar. Jag pratar med Nathalie och hon är skärrad till tusen, flyr från jobbet över gator överströdda med glas och bråte. Det låter i princip som att hon rapporterar från en östeuropeisk krigszon. Det har plötsligt blivit så personligt. Det är skrämmande, sjukt sjukt skrämmande, det äter upp mig. Det är innanför våra dörrar nu. 

Det gör så ont. Så fruktansvärt ont att någon kan med, att någon gör såhär. Sticker en kniv rakt i Norges hjärta, snälla, fina Norge, som inte kan svära utan att man ler lite inombords, som inte vet att man säger "korv", som drar streck över Ö och som inte vet att man inte skriver dubbla K. 

Min vänliga stad som jag kallar hem är trasad i bitar. Hur ska vi klara av detta? Hur ska vi överleva?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback